Kuk i allt. Fan det här.

JAG FÖRSTÅR INTE!

Varför känner jag så som jag gör????
Varför känner ingen annan på ett uteställe sig som världens muther fucking nolla...???

Okej jag kände inte en käft dit jag gick idag förutom huvudpersonen och hans roomie. Men roomien mindes mig knappt och huvudpersonen e jag inte as nära med.
Så de e väll rätt modigt att ens gå...

Men ändå!

Jag känner mig liksom så utanför. Varför kunde inte jag ba gå fram till du vet vem å ba "Tja, läget! Va göru nu för tin då? Jaha fan va spännande, va e planen då? Jahaaa shit va kul! Boru kvar där på söder? Najs osv osv"
Varför blir jag så mother fucking rädd för alla personer som egentligen e fett lika mig??????
Varför blir det alltid så att jag ending up with de som antingen e tysta å fundersamma eller de som e blyga å osäkra?? Jo för att jag förmodligen undermedvetet känner att jag e modig å framåt i deras sällskap.... Jävla kuk fitta.

FAN!

Utifrån sett så kanske jag inte alls verkar osäker på de ställen jag vart. Men jag e rädd som ett as innombords. Osäker. Fel. Och försvinner den jag har fått kontakt med... PANIK!
VARFÖR??????? VAAAARFÖÖÖR?

Jag e så ledsen. Så ledsen och så less. Varför fan kan jag inte bara springa till nån annan å ba hänga å presentera mig? Vad e det farliga? Vad e det farliga med sociala charmiga killar? Vad ska de göra? Vad e jag rädd för? Vad e det jag tror egentligen? Varför skulle inte jag kunna skutta fram till huvudpersonen å ba dansa? Eller roomien? Varför inte? Va skulle det konstiga va med det? INGET!

Förmodligen så verkar jag kall å dissig å ointresserad i nuläget. De finns ju de brudar som ba glider fram å flörtar å dansar å kramas. Vad gör jag..?

Fan för det här. Jag e så ledsen. De e som ett hål i mitt hjärta....